
Mobilkameran är ju faktiskt rätt bra. Fotar nästan bara med den nuförtiden hehe känner att jag kommer ha som nyårslöfte nästa år att "fota mer med systemen".
Just nu vill jag inte mycket mer än att kunna rita, dansa och flytande franska. Men orkar inte lära mig när man vet hur långt det är kvar till målet. Vill ju bara kunna allt nununu. Rita har jag alltid velat kunna men det känns helt omöjligt att lära sig när jag bara blir så arg för att det inte blir som jag vill... Men dansa slog upp mina ögon på riktigt den här veckan faktiskt. Har alltid velat vara så duktig som de på sytycd men det var hos Hanna som jag insåg hur kul jag tycker att det är. Då känns det ändå inte så jobbigt att jag är nybörjare nu eftersom att vägen kommer bli kul (förhoppningsvis)
Men franska... Det är inte kul att lära sig. Men tänk vad coolt att kunna flytande franska och efter Anitas utbyte fick jag en sån lust att själv göra en sådan resa senare. Men känner att jag redan nu måste börja lära mig utanför skolan om jag ska klara av det..!

Idag öppnar starbucks i Göteborg och jag tänker på hur härligt det skulle vara att åka ner dit bara för att dricka en Caramel frappuccino. Har aldrig åkt långtåg men vill så gärna, det verkar helt otroligt mysigt! Synd bara att man inte har den ekonomin för en kaffe liksom hahah.
Har känt mig rätt tom de senaste dagarna. Tom på tankar, tom på känslor och bara helt tom. Vet inte riktigt vad som har hänt. Så vet jag inte vad jag ska skriva om mer. Kan inte ens få ihop en rad i dagboken längre, det som alltid brukar vara hur lätt som helst. Och i denna tomhet bestämmer jag mig för att skriva två inlägg på en dag? hahah nej nu ska dricka kaffe ur min finfina starbucksmugg och låtsas att jag befinner mig där :))))

Januari har väl varit som de brukar. Inte så händelserik och ångestrik (vi säger att man säger så). Man får alltid sån ångest över alla nyårsmål man har satt upp att man tillslut inte orkar ta tag i ett enda. Alltid denna fråga om man ska träna eller göra det en annan dag (=aldrig) får verkligen ångest när jag läser om människor som springer 170 km varje vecka, jag springer liksom inte ens en heheh.
Det har snöat under de senaste dagarna. Mycket den här gången. Är typ ultraglad för då kan man snart ge sig ut i backarna med snowboarden! Har saknat det så otroligt mycket.
Har inte så mycket mer att säga men det känns ändå konstigt att avsluta här, är liksom van vid att skriva för långt och inte kunna sluta. Aja, nu tar det slut här ändå.
Vanliga enkla vardagsbilder är underskattade.
Funderar på om jag kanske ska blogga ändå. Tycker att det är mycket lättare att skriva dagbok som sagt men det tråkiga är att man inte kan ha några bilder och det kanske är lite för lätt. Ansträngningen är ju lika med noll. Det är ju säkert roligare att läsa saker som man ändå ansträngt sig lite med, eller?
Fast sen tänker jag, vad ska jag blogga om? Tycker det är tråkigt att skriva om vardagen och vill inte vara för personlig och skriva mycket om tankar och så. Känner mig så obekväm med det när det inte är så att ni bara är en siffra på min statistik utan riktiga människor. Alltså varför delade jag min blogg på facebook?? (Ja känn dig träffad om du hittade min blogg genom facebook) haha nej skojar bara lite.
Men det gör faktiskt allt svårare. Är rädd för att bekanta ska få fel bild av mig. Jag är ju mig själv i bloggen men det kan ändå bli fel. Tänker på en blogg som jag läste innan jag kände personen och som jag nu känner. Även fast att det fortfarande är samma människa och den skriver på samma sätt så har min bild ändrats helt.
Med främlingar tycker jag faktiskt inte alls att det är jobbigt för de kommer jag ju ändå inte träffa någon gång. Haha vad dum jag låter men vet inte riktigt hur jag ska förklara på ett annat sätt, får väl hoppas att ni förstår.
Därför har det varit så svårt att blogga, jag tänker helt enkelt för mycket. Överanalyserar alla inlägg. Tänker på hur annorlunda det kan låta i olika öron eller frågor som, kommer folk förstå ironin i det här? Ploppar upp i mitt huvud. Det blir ju så svårt när det bara är text.
Ännu ett inlägg om mitt bloggande haha... Men vill bara att ni ska förstå varför jag bloggar så dåligt. Får helt enkelt sluta tänka/bry mig så mycket om det här ska funka någon gång hehe...



Jag tror jag har bestämt mig för att skriva dagbok istället för att blogga. Så mycket lättare, man behöver inte tänka utan kan bara skriva, skriva och skriva. Nu återstår bara frågan vad jag ska göra med bloggen. Den ska iallafall få finnas kvar. Jag kanske kan göra en mix och skriva dagbok ibland och blogga ibland? kanske varannan månad? eller bara helt oregelbundet? Det sista känns bäst fast det känns som att ni blir mer irriterade när jag bloggar oregelbundet än när jag inte bloggar alls haha.
Nej nu ska jag måla naglarna vinröda, fortsätta lyssna på kent och äta en havreboll.

Jag vill komma ihåg vad jag har gjort, mina tankar och funderingar. Så jag har som nyårslöfte nyårsmål (löfte låter så hemskt om man inte skulle lyckas) att skriva ner saker som händer, mina tankar och funderingar. Så det kommer bli bloggens eller dagbokens år. Ni lär väl märka.
2011 har iallafall varit ett fint år. Det känns som att jag har förändrats så mycket. Inte i sättet tror jag men i tänkandet. Jag har tänkt som aldrig förr, suttit flera timmar på nätterna och bara tänkt. Tänkt mer på detaljer. De små sakerna som gör allt. Förr behövde jag alltid göra något "stort" för att tycka att det var riktigt kul. Som att åka till ett annat land eller gröna lund. Det är ju kul men det är detaljerna som gör att man tycker att det var kul. nu uppskattar jag minst lika mycket t ex en promenad med en vän
Jag har också verkligen insett hur mycket jag älskar mitt liv, min familj och mina vänner. Känner att jag krossar tonårs idealet haha. Tror det har mycket med medvetandet om detaljerna att göra. Som att en sån liten sak som att sitta i baksättet med mormor och prata om livet kan vara så fint. inse vilken fin relation vi har och tänka på de som inte ens pratar med sin mormor. Ja sorligt nog så jämför vi ibland våra liv med de som har det sämre för att uppskatta det vi har.
Ett år är så långt. Så många dagar, så många timmar, så många händelser och så många detaljer. Hur ska man samanfatta allt? Inlägget är redan för långt så sammanfattar 2011 med åtta ord. Tankar, kärlek, uppskattning, detaljer, musik, frihet, promenader och fint.

Hann aldrig önska er en God Jul men nu har jag gjort det (bättre sent än aldrig hehe) och nu finns det bara en sak kvar att säga, Gott nytt år!

Ska senare idag iväg med några och kolla på en dansshow så måste hoppa in i duschen och börja göra mig klar snart. Men först ska jag träna lite. Borde träna min kondition men vill inte springa när det är kallt ute. Ge mig ett löpband, någon?

hahah det här kom upp när jag skulle uppdatera min visningsbild på bloglovin igår.

Fick lite lust att börja blogga igen men jag vet att det inte kommer att gå.. Vet inte varför jag har så svårt för det här med att blogga. Skriva några rader och lägga ut någon bild ibland. Det är ju inte svårt?
Men vi får se hur det går som med allting här i världen. Jag ska inte ge något löfte som jag inte kommer att hålla men jag ska försöka kika in lite oftare iallafall.
Annars så skriver jag på twitter varje dag så ni kan börja följa mig där om ni vill. Klicka och följ.


Istället för att bli orolig över hur provet gick har jag istället blivit orolig för om tanten som förföljde oss och pratade om orkaner och synder skulle komma tillbaka efter våran lunch, istället för att lära mig om cellens delar har jag lärt mig att man kan kolla om spaghettin är klar genom att kasta upp den i taket - om den fastnar är den klar för då är den tillräckligt klibbig och kunnat göra helt meningslösa saker som att åka tunnelbanor fram och tillbaka i väntan på kompisar utan att få ångest för att man inte pluggade den tiden.
Gjort en och en halv låt med musikaliska vänner haha, insett nöjet (och fått inpirationen till att bli såhär bra) med gitarr och spelat långt in på nätterna.
Det är mysigt att sitta på ett café i gamla stan med vänner och se mörkret inbrott men insett att det också kan vara mysigt att sitta på en hård bänk med vänner, tåg åkandes precis bakom och en byggarbetsplats vid en.
Varit nostalgisk och kollat på intron till barnprogram (Doug, digimon, braceface, flinta, inspektor gadget, familjen jetson, dexters laboratorium mm - de är inte så gamla men det är det som är så kul tycker jag för då kommer man verkligen ihåg typ allt!), kollat på HSM, sett första avsnittet av vänner (den känlan är så underbar. Att ha sett alla 10 säsonger och många säsonger flera gånger och sen se det första avsnittet av de alla) och lyssnat på simsmusik från sims 1 hiihih.
Och lite sådana där saker man måste göra på lov. Pratat om skolan som att den var pasé, varit uppe länge helt utan anledning, glömt vad en väckarklocka är och ätit frukost i timmar framför serier.
Det är helt omöjligt att få med lite från en hel vecka så det är rätt så mycket som saknas men annars skulle det bli så långt. Det har iallafall varit ett fint lov.




Lördagen spenderades med Anna och Tessi för lite fotografering och chilla, mysa och tjocka i fyra timmar framför en av världens finaste filmer.
"One Ring to rule them all,
One Ring to find them,
One Ring to bring them all
and in the darkness bind them"Förresten till den som inte förstår hur rubriken hänger ihop med inlägget- förlåt men då tänker du inte som mig. Det är ingen komplimang ska du veta. För vem vill inte vara en klok filur?



Gick upp en timme tidigare en dag med Anna för att hinna fota lite innan skolan eftersom höstens morgnar brukar vara så fina. Fast vi hade otur för det var ingen frost eller fin morgonsol... Fast lite fotande blev det iallafall som ni ser ovan ;)
Anita fick 216 poäng för ett ord på wordfeud häromdan. Jag tyckte det var jätte mycket och tänkte, tänk om hon typ har rekordet nu?! Fast sen frågade jag min vän google som skrattade lite åt mig och sa att rekordet på svenska är 2001 poäng och på engelska är det 4792 poäng... haha herregud.
Förresten man märker väl att jag har A i att jag har en bra röd tråd i mina texter?
//Submarinee

Vill önska mig en mobil i julklapp och eftersom att jag tycker det känns som att det är jul typ jättesnart så har jag börjat kolla redan nu. Problemet är bara att jag hittar verkligen ingen. Har kollat igenom hela pricerunner i den prisklassen jag tycker den ska få kosta (1000-2500 kr typ) men hittade ingen. Alla säger Iphone hela tiden men de är så dyra. Och tycker inte riktigt om konceptet på något sätt. Fast instagram finns bara på Iphone och åhh vad jag vill ha det! Fast det det borde väl komma till Andriod snart, eller??
Okej nu känner jag att jag måste förklara bilden ovan för som i alla "skriv-ett-bra-blogginlägg" ska inlägget och bilden passa ihop, hahahah dör. Men jag tänkte göra lite bilder WB instagram och eftersom jag pratade om instagram i detta inlägg så ja ser ni hur pusselbitarna sitter ihop nu?:O
En fråga bara (för man ska ju få läsarna aktiva eller vad det var hahahahha): Vilken mobil skulle ni rekommendera?

Vandrar på vägarna med fin musik spelandes i öronen. Converse på fötterna som varje år, man går i de tills sista möjliga dag. Från grönt runt fötterna har man istället rött, gult och oranget. Andas in en uppfriskande bris och ut en winnerbäck melodi. Glömmer tid men verkligen inte rum.
Kommer hem efter en regning och kall skoldag. Kokar upp te, lägger sig under täcket och sätter på tv:n. Tv:n förvandlas till en sovpratare, man själv förvandlas från kall till varm och téet förvandlas det motsatta.
Bilder från samma ställe blir olika. Man blir inspirerad av det nya. Även om det händer varje år är det nytt just nu. Det är en omväxling från det gamla. Det känns härligt och uppfriskande. Efter ett tag kommer det här också bli det gamla men det är nu vi pratar om. Och vi lever i nuet. 

Men för drygt 166 timmar sen - 597 600 sekunder sen började allt. Allt jobbigt släpptes direkt när det började och det kändes underbart. Basen drog igång högt och härligt, Veronica Maggio sprang ut på scenen och var för go och alla i publiken sjöng med i alla låtar. Man behövde inte tänka utan texter satt där i bakhuvudet och det spelade ingen roll hur man lät, man bara lät allt släppas. Att vara mosad kändes inte jobbigt längre utan bara rätt. Vad är grejen med att inte bli mosad på en konsert liksom?


Gud jag har glömt hur man skriver ett normalt inlägg. Jag hatar ordet normalt ibland för det finns ju inget som är normalt? Normalt är olika för alla. Det här kanske är normalt för mig ju. Har ni tänkt så??
Asså gud vad många läsare jag måste ha tappat på den senaste tiden. Liksom jag bloggar aldrig och när jag väl bloggar så är det helt meningslösa inlägg.. har inte vågat kolla statistiken på hur länge som helst hehe.. Men det här inlägget är ju bara till för att *täcka* det andra så LÄS EJ DET HÄR för det står ingenting här bara massa meningslösa bokstäveeeer som jag måste dra ut på för att inlägget ska bli låååångt och täcka t o m förra rubriken. Nu kommer alla läsa detta för det blev liksom omvänd psykologi när jag skrev läs ej i stora bokstäver och fet stil. Ni vet, jag kan knepen för dåligbloggare hahaha..
Godnatt!
//Submarinee

